Framsteg, äntligen

Det har varit hemska veckor. Har bitit ihop för att överleva min egen influensa med en skrikande och sjuk bebis. Nu är vi förbi det.

Superbebisen vägrar fortfarande att äta för det mesta. Blir mest i sonden. Fast på natten äter han bra.. Det är steg 1 att bli av med sonden.

Vi märker trots allt framsteg i hans motorik. Bara det att han drog ut sonden i fredags (har satt i ny) är ett framsteg. Jag ser även att han är stark på mage men han vägrar att visa det för det mesta.

Idag när pappan la honom på mage gjorde han något nytt. Han brukar ligga på sina armar och inte kunna ändra position. Men nu gjorde han, om och om igen, så att han drog fram händerna till bredvid ansiktet. Så som man ska ligga. Första framstegen mitt att krypa. Han kom också upp helt med huvudet och armarna i några sekunder.

När jag höll honom med fötterna mot golvet började han gå. Ett vingligt steg i taket. Lite saxande men otroligt fokuserat. Med fullt stöd och balans från mig förstås. Men han tog kanske 5-6 steg. Han vet vad han ska göra när han blir redo.

Neurologenoch neurokirurgerna sa idag att det ser bra ut och att han nu kan bli sol vilket barn som helst. Jag vågar inte riktigt tro på det. Varningssignal i huvudet säger att det kanske är lite väl optimistiskt.

Superbebisen har också börjat pilla så smått på saker. Har en bra leksak från habiliteringen.

Go for it

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s