Stronger than yesterday

Idag känns allt bättre. Superbebisen fick en sond igår. Det var såklart jättejobbigt när de satte den men min stress sjönk. Äntligen kan vi få i honom den mängd mat han behöver. Om han inte börjar äta får vi dock inte åka hem i morgon…  Sambon börjar jobba på måndag.. Får se hur det blir.

Är på sjukhuset nu. Undersökningar. Prover. Övervakning. Osv. Det var inte såhär mammaledighete skulle vara. Jag skulle gå på stan med andra mammor, gå på rytmik, babysim och köpa onödigt mycket kläder till min pojk. Jag skulle dessutom se honom utvecklas motoriskt och skratta & applådera när Superbebisen lärde sig något nytt. Men han lärde sig inget…  Fast det är fel av mig att säga. Han har lärt sig le, skratta högt, babbla bebisspråk och ge världens gulligaste surläpp när han är ledsen. Han kan också vända sig från sida till sida och riva mig med sina små naglar 😉

Neurologen försöker förklara för mig varför han inte har utvecklats och varför han kommer göra det nu. Jag lyssnar inte.. Vill inte tro för mycket.. Vill inte hoppas på saker.. Den som lever får se och jag lever.

Superbebisen sover nästan hela nätterna. Äter en gång på natten (utan sond) men sover annars hela natten. Han sover mellan oss. Helst med sina händer på mitt ansikte. Han vill känna att jag är där. Det är jag Superbebisen!  Är alltid här för dig ❤

Ta inget för givet

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s