Svårt, så svårt

Pratade med sambon om ett barn som har kommit så långt med habiliteringen att han kan allt förutom att gå själv. Min sambo tittade på mig som om jag vore dum i huvudet. Att gå är jätteviktigt för honom. Han har nog inte förstått hur framtiden kan bli. Och det vet ju inte jag heller.  Men vågar inte hoppas för mycket. Ska jag försöka få honom att tänka som jag eller inte…

Annonser

2 reaktioner på ”Svårt, så svårt

  1. När när man är med om en sorg (vilket det såklart är för er båda) så uppfattar man sorgen olika. Min man och jag sörjer på olika sätt och det behöver inte nödvändigtvis vara något fel med det. Han kanske kommer ikapp med dina tankar snart? Låt det ha sin tid. Av någon anledning har jag upplevt att mammorna ligger ett steg före i ”vad som kan hända”, kanske han kommer se samma ska som du gör när han blir föräldraledig?

    Gilla

    1. Min sambo har varit hemma sedan augusti så han borde se. Men läkarna säger att kanske kommer vår son att läka.jag tror inte det, men tydligen kan det bli helt bra. Du har rätt. Han får ta det i sin takt. Tack 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s