Mitt huvud brinner

Har kommit in i en dålig spiral av tankar. Hela mitt liv går ut på att träna och hjälpa Superbebisen. Struntar i allt annat. Jag som tidigare brydde mig om hur både jag och mitt hem såg ut känner att jag skiter i allt. Vet att jag måste släppa in min sambo, jag älskar honom och vill inte försumma honom.

Superbebisen är fortfarande inte stabil nacken och kan inte sitta. Jag är så rädd att han inte kommer kunna det. Inte för att det verkar särskilt troligt, men mina hjärnspöken skrämmer mig. Speciellt på natten när jag ska sova.

Tror jag behöver ett möte till med läkarna. Känner att jag vill veta mer. När gick det snett och hur tidigt hade det kunnat rättas till. Känner ilska över att de inte hjälpte min son i tid. Jag ältar det om och om igen.

Vill köpa mig fri. Vill kunna betala den bästa specialisten  för att hjälpa, köpa de bästa hjälpmedlen. Men det funkar inte så. Vi har pengar men vi kan inte köpa oss fria. Bara Superbebisen och tiden kan utvisa. Måtte vi se ett stort framsteg snart.

Trött just nu. Trött på att älta, trött på att ge allt av mig själv. Känns som om jag inte finns kvar.Jag är bara Superbebisens mamma. Det enda. Vill så gärna få det lite vanligt.

Men. I veckan ska vi förlova oss. Har valt en vacker diamantring. I vanliga fall hade jag glatt mig över det. Nu kan ingenting glädja mig mer än Superbebisens framsteg.

Positivt senaste dagarna: Superbebisen sitter bra i matstol med tjock overall på, han är väldigt intresserad av leksaker -särskilt nya, gladare dagtid, har lyckats greppa allt fler saker, kan hålla huvudet längre tider, äter mycket bättre både dag och natt, provade en vagn i affären han verkade gilla, gillar när vi läser böcker.

Negativt senaste dagarna: två dåliga nätter igen,  blir jättearg när vi klär på honom, galet arg i bilen, verkar svag i ryggen vilket jag inte tänkt på innan, svårt att få i honom vanlig mat (burkmat med bitar i).

Lite negativ  idag. Men vet du. I morgon eller kanske redan i eftermiddag blir det bättre. Blir nästan troende och tänker att detta är en prövning. Jag ger aldrig upp. Superbebisen kommer igen,  you will see!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s